Jul, jul, strålande jul... eller...?


Sånt här gillar jag att pyssla med! 

Julen måste utan tvekan vara den mest traditionsbundna (traditionstyngda?) högtiden jag firar. Med stigande ålder, ökad visdom och klokskap, hehe, så har jag styrt julen i en riktning som passar mig och min familj bra. Vi har det ganska hektiskt i veckorna, med aktiviteter och jobb, ideella engagemang osv, så vår lediga tid tillsammans är värdefull. Därför har vi avstyrt många "måste-grejer" under julen. Vi har julen med föräldrar och svärföräldrar som vi trivs bra med. Det är avkopplande festligheter där alla känner att man kan vara sig själv. Skön stämning, mysigt sällskap och lugn och ro. Bästa tänkbara.

Tidigare har vi flängt runt på jularna. Förmiddagen här, eftermiddagen där, kvällen någon annanstans. Dessutom firades en födelsedag på julafton, vilket pressade ihop tidsschemat något ytterligare. Det var stora sammankomster med mycket folk och (outtalade) krav på klädkod. Faktiskt jättejobbigt när jag tänker på det så här i efterhand. Men skönt att jag har upplevt det också, så jag kan uppskatta den här lugna stilen som vi har anammat nu.


Det här med julpynt, julgardiner och andra förberedelser är också nedskalat till ett minimum. Eftersom det mest är jag som uppskattar julpynt och mys i hemmet är det följaktligen jag som ansvarar för pyntandet. Det innebär att det momentet är högst begränsat. Initialt pga utmattningssyndromet gav mig bristande ork. Nu på grund av att jag vant mig vid att ha det lite slappt, så jag orkar inte börja hålla på en massa. Stjärna i fönstret, hyacinter, pepparkakor, adventsljusstakar och någon enstaka tomte. Desto fler levande ljus, som inte är direkt julpynt, utan mer vinterpynt.

På grund av en födelsedag kommer granen in ganska sent, men det är vår tydligaste markör mellan födelsedagsfirande och julfirande. Den har blivit en viktig tradition och det enda där vi faktiskt går all in.

Hade du frågat mig innan jag blev sjuk/utmattad, hade jag inte trott att det var praktiskt möjligt att styra om julfirandet. Att bryta mot långtgående traditioner fanns inte på kartan. Eftersom jag blev tvungen att göra det fick jag en möjlighet att förändra och nu kan jag inte se att jag någonsin kommer att gå tillbaka till allt det jag gjorde förut. Inte ens om jag får all energi i världen.

Hur ofta gör du tvärtom?

Har du testat att borsta tänderna med "fel" hand? Använda potatisskalaren eller hacka en gurka med den hand som du normalt inte använder?

Jag har provat att använda min icke dominanta hand och det är riktigt intressant. Man känner riktigt hur hjärnan arbetar för att få till de vardagliga rörelserna. Att det som man tar för givet faktiskt kräver en hel del energi innan rörelsen är automatiserad.

På samma sätt tror jag det är bra att gå sin promenad åt andra hållet eller äta olika saker till frukost. Eller vad som helst, som man alltid gör likadant. Inbillar mig att hjärnan vänjer sig vid att annorlunda är just bara annorlunda. Inte fel eller konstigt.

Det kan vara bra att ha den erfarenheten ifall det skulle komma en dag när man måste göra saker annorlunda, för att man inte klarar av att göra dem som man alltid har gjort. Våga prova tvärtom!

Tips mot illamående


Illamående är ett av mina vanligaste symptom på stress. Alltså något jag upplever väldigt ofta i perioder. Tänkte dela med mig av några knep jag tar till när det sätter i som värst.

Armband med triggerpunkt. Har jag använt mot åksjuka, graviditetsillamående och annat illamående. Stimulerar en punkt på insidan av handled/underarm, tre fingerbredder upp, från handleden räknat. Jag tycker det fungerar. (Finns att köpa på Apoteket.)

Åksjuketabletter. Har aldrig varit i behov av det förut, men nu åker jag ingenstans utan dem. 

Vatten. Utan kolsyra. Små klunkar i taget. 

Banan och/eller äpple. 

Lättsmälta flingor med lite mjölk. Gärna såna som inte smakar för mycket. Tex Kelloggs special K, cheerios, havrepuffar. Kanske inget bra betyg åt fling-tillverkarna att deras flingor inte smakar så mycket, men alla fyller ju sitt behov och jag är tacksam att allt inte smakar så mycket!

Vad gör du för att lindra illamående?






Hjälpsam - för vems skull?

Källa

Låt säga att man har en person i sin närhet som är sjuk. Låt säga att man faktiskt bryr sig och vill hjälpa till. Vore det inte bra om man då lyssnar på den som är sjuk och hör vad den vill ha hjälp med?

För mig som sjuk finns det inte mycket extra energi över varje dag. Ibland ligger man på minussidan redan från start och kommer inte ikapp ens på flera veckor. Att då behöva hantera bekanta som tar sig rätten att lägga sig i och kommentera ens livsval just i den stunden är inte vad jag behöver.

Jag hör vad du säger. Men nej, jag behöver inte åka till Spanien på pilgrimsvandring. Kanske har jag lust med det senare, men inte nu. Vill du åka så får du göra det utan mig. Jag förstår att det är bra. Ur många aspekter. Att finna sig själv, att utmana sina gränser och se hur man reagerar på olika utmaningar man ställs inför.

Källa


Det är bara det att du är frisk. Du gör ett aktivt val att jobba med dig själv under den här perioden som du avsätter för det. Jag å andra sidan är sjuk. Jag tvingas jobba med mig själv hela tiden. Med att finna nya gränser för min psykiska och fysiska förmåga. Det var inget jag önskade, utan jag blev tvungen att gilla läget. Hela mitt liv är som en enda lång lektion i mindfulness-meditation. Jag kan inte göra någonting utan att vara här och nu. Det är en livsstil som andra kan välja, men som jag blivit tvungen att acceptera. Mitt liv kräver tålamod och ödmjukhet gentemot mig själv på ett sätt som jag aldrig kunnat föreställa mig.


Det är som lökens lager-på-lager-princip. Så snart jag tror att jag kommit på en lösning på något, eller lärt mig en viktig läxa kring mitt mående, börjar man skala av nästa lager. Ärligt talat så vet jag inte hur många lager det finns i min mentala lök. Den här personliga utvecklingen bara fortsätter och fortsätter. Jag behöver inte åka på fjällretreat, pilgrimsvandringar eller yogaresor för att göra det arbetet. Måhända kan det vara trevligt att åka på semester, men när du ger mig råd utifrån dina egna behov kan du inte bli irriterad när jag inte svarar som du hade önskat.


Vem har rätt till sjukpenning?

Malin förlorar sjukpenningen trots kroniskt trötthetssyndrom. Det här klippet hittade jag på svt häromdagen. Det gör mig så ont att det är en sådan godtycklighet i Försäkringskassans beslut. Att en del får behålla sin ersättning medan andra blir av med den. Hux flux.

Källa


Malin Carlbom tillbringar dagarna i en säng i ett nedsläckt rum. Fysisk belastning gör att hon får influensaliknande symtom som halsont, frossa och feber. I våras fick hon beskedet att sjukpenningen skulle dras in.
– Jag fattar inte hur det får vara så här att min läkare gör en bedömning och sedan river Försäkringskassan upp det helt och hållet, det är obegripligt, säger hon.


...

- Från den ena dagen till den andra så blev jag hundra procent arbetsför utan att det hade hänt någonting med min hälsa. Det är som att de drar undan mattan, jag bara ramlar, säger hon.

In och kolla på klippet på svt.se

Har du inte delat med dig av dina erfarenheter kring sjukpenning så är det inte försent. In och berätta på Livets bilders blogg eller Facebooksida. Om du vill kommentera här går det bra, så vidarebefordrar jag din text till Livets bilder. 

Min erfarenhet av regeringens sjukförsäkringspolitik

Som jag skrev igår samlar Livets bilder in våra berättelser kring hur regeringens sjukvårdspolitik påverkar oss som är i behov av det ekonomiska stödet. 



Jag är en av dem som har kvar min ersättning och det är jag på riktigt tacksam över. Varje dag, hela tiden. Det är verkligen inget jag tar för givet. Så mycket tid av min vård och rehabilitering som går åt till att parera kring Försäkringskassans regelverk. Värdefull tid som jag hade kunnat få användning av mina behandlares expertis inom respektive områden, istället för att diskutera strategier hit och dit kring vad Försäkringskassans regelverk säger och hur vi måste förhålla oss till detta. 

Det har hänt flera gånger att mitt vårdteam uttryckt att de inte delar Försäkringskassans åsikt, men att oavsett vilket så är det myndigheten som bestämmer och vi, jag som är sjuk och mitt vårdteam, måste hitta så bra lösningar som möjligt för att uppfylla regelverket, samtidigt som jag helst inte ska bli sjukare av det.

För det är så det är. Stressen av att vara påpassad och jagad är påtaglig. Varje gång en sjukperiod är på väg att ta slut kommer tankarna på om jag kommer beviljas ersättning ännu en gång och hur jag ska försörja mig och min familj om jag inte får några pengar. "Du är ju gift, så din man får väl försörja dig", uttryckte en handläggare på Försäkringskassan sig, när vi diskuterade detta en gång. 

Det finns ingenting jag önskar mer än att jag hade kunnat arbeta och tjäna mina egna pengar. Vad som helst för att slippa sitta fast i regelverket. Men det är inte möjligt. Inte just nu. 

Dessutom krånglar reglerna till mina möjligheter att rehabiliteras i en takt som passar mig. Det blir alltså enklare att vara sjukskriven än att rehabiliteras, eftersom systemet är så stelbent. Eller som Försäkringskassans handläggare uttryckte det en gång. "Hur skulle det se ut om vi hade folk som arbetstränade till höger och vänster? Kan du inte arbetsträna tycker jag du kan ansöka om sjukersättning, det är många i din ålder som beviljas det."

Så alternativen som finns är alltså att arbetsträna i det mest fyrkantiga, av alla fyrkantiga system som finns, eller att bli förtidspensionär, 35 år gammal? Det är talande för hur desperat handläggaren på Försäkringskassan var att bli av med mig från sitt bord. 

Reglerna jagade mig över kanten igen. Jag blev inte friskare av att tvingas mot arbete i för hög takt. Jag blev sjukskriven igen. Fick börja om med hela vårdkarusellen, ännu en gång. Hittills har det kostat mig och staten, tre år av utebliven inkomst. Tre år ytterligare med sjukpenning. Det var väl knappast det som var målet med att minska sjuktalen? Att tvinga folk ut i arbete så att de blev sjukare än de var från början? 








Hur drabbas du av regeringens sjukförsäkringspolitik?

Bloggaren Livets bilder har startat en insamling av berättelser kring hur de som är i behov av sjukförsäkringen drabbas när regeringen har som mål att sänka antalet sjukdagar.

Här är länk till inlägget i sin helhet.

Sedan regeringen gjorde tillägget i regleringsbrevet att Försäkringskassan "ska verka för att sjukpenningtalet 2020 inte överstiger 9,0 dagar" har avslagen på sjukpenning tredubblats.

...

Så vilka är vi som berörts av allt detta? Och vilka är våra berättelser?

Du som du fått din sjukpenning godkänd kan tex berätta om:
• Om processen kring intyg/sjukpenning/sjukersättning förändrats jämfört med om du tidigare varit tillfällen? 
• Hur länge gällde ditt sjukintyg och hur mycket av den tiden gick åt till att skriva intyg/komplettera osv?
• Hur mycket av din tid med läkaren går åt till vård respektive sjukintyg?
• Hur har din vardag påverkats rent konkret av det här?
• Har din relation till vården/arbetet påverkats av att försöka undviks avslag? Din rehabilitering och hälsa? Stress, ökad belastning?

Du som har fått avslag kan tex berätta om:
• Varför anser din läkare att du behöver sjukpenning/sjukersättning ?
• Hur lång tid hade du godkänd sjukpenning/ersättning innan du fick avslag?
• Hur ser din situation ut idag?
• Hur försörjer du dig?
• Har din relation till vården/arbetet påverkats av avslaget? Din rehabilitering och hälsa? Stress, ökad belastning?

Skicka din berättelse till någon/några av ledamöterna i Socialförsäkringsutskottet (adresser nedan) och publicera den även här om du vill ha hjälp att sprida den i sociala medier.

Den 14 december kl 9 är det diskussion och beslut i riksdagen om 75 motioner och en proposition som gäller ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning. Jag hoppas att våra berättelser kommer finnas med i deras tankar då!
http://www.riksdagen.se/sv/kalender/?interval=month&step=1



Dela din berättelse hos Livets Bilder på bloggen eller på Livets bilders Facebook.

Hälsoappar - hiss eller diss?

Källa


Det finns mängder med hälsoappar att ladda ner till telefonen. Jag försöker undvika detta, även om jag frestas emellanåt. För ett tag sedan registrerade jag min sömn. Men så stressad jag blev när telefonen talade om för mig att jag sovit dåligt.

 Ett tag använde jag appen Human. Den sparar alla steg och dessutom andra rörelser som tex cykelturer, och räknar ihop så att man rör sig sin dagliga halvtimme. Dessutom kommer den med pepp och uppmuntran hela tiden. Mycket trevligt!

Men det finns ingen mening med att hålla på så där.

Jag vet att jag rör mig min halvtimme varje dag. De dagar jag inte gör det, vet jag också varför jag inte gjort det. Då behöver jag inte påminnas om detta. Så jag raderar hälsoappar. Det finns bara en som man inte kan radera och det är iPhones eget hjärta, hälsoappen alltså.

Där finns bra saker där, som medicinskt ID. Men också andra saker, som tex att registrera hur många minuter per dygn man är mindful. Varför? Ska man hålla koll på när man är mindful och sen räkna ihop det och bokföra i sin app försvinner ju lite av poängen med att vara mindful. Tänker jag.

Ibland använder jag stegräknaren i telefonen. Men det bygger ju på att jag har med mig telefonen precis överallt. Och det försöker jag ju vänja mig av med. Så ingen vidare hälsovinst i det beteendet heller.

Summa summarum. Jag dissar hälsoappar.

Hur gör du?

Hjärntrötthet och mental trötthet

Ni som lider av hjärntrötthet, hur känns det för er? För mig är det som att leva livet genom en tjock skyddsplast. Jag ser inte saker klart, jag uppfattar inte allt, det är som suddigt och otydligt. Skärpan i både blick och sinne är nedsatt. Dessutom lutar marken under mig alltid lite på snedden. Som att jag går i något Lustiga huset någonstans.

Sen finns det dagar då jag riktigt känner hur skärpan har återvänt. Jag kan tänka klart, min trögtänkthet är försvunnen och jag njuter av att kunna vara skarp i både blick och tanke.

Fast jag vet inte riktigt hur jag gör för att komma dit. Antagligen vilar, äter och motionerar enligt konstens alla regler. Men ibland (typ nästan alltid) gör jag ju detsamma och är ändå hjärntrött. Så vad är nyckeln till framgång? Kanske finns det inte någon?


Jag har publicerat detta tidigare, men om nya läsare möjligen missat det inlägget, kommer länkar om hjärntrötthet/mental trötthet här igen.

Strategier som presenteras
- Hushålla med energin
- Bli medveten om situationer som tar mycket energi (tex ljud, ljud, buller, stress)
- Förbättra nattsömnen


Mental trötthet/ Göteborgs universitet

Vad händer när hjärnan inte orkar? /Informationsfolder om hjärntrötthet

Strategier vid hjärntrötthet/Informationsfolder

Jag är inte dum, jag är hjärntrött/Sveriges radio P1, Kropp och själ

Självskattningstest för mental trötthet

Hej där!

Jag är här igen! Haft influensa och varit så där jättejättesjuk. Så som man är ibland. Med hög feber och allt det där. Nu ser jag ljuset i tunneln, även om jag inte är frisk, så är det åtminstone väldigt mycket bättre. Alltid något.

Tyvärr fick jag ställa in mitt besök hos samtalsterapeuten i och med sjukdomen, så jag vet inget mer om min hästgårdsdröm ännu. Men byråkratins kvarnar mal väl och så kommer det väl en kallelse med en ny tid så småningom och så kanske jag kan få veta något mer. Någon gång.

För övrigt är jag trött på att vara sjuk. Alltså inte bara influensasjuk utan trött på att vara utmattad också. Trött på alla sjukdomar. Vill inte mer. Hur tror ni livet skulle kännas om jag tänkte att jag var lyxhustru? Hemma med barnen och mina arrangemang om dagarna, medan maken drar in pengar? Vilket ju i och för sig är extremt nära sanningen redan i nuläget ;) Jag tror jag ska prova på det livet ett tag och se om det är något för mig!