Kärlekens fem språk

Källa

Hur visar man kärlek när man är så trött så att man inte orkar något mer än att sova? Kom att tänka på detta när jag fick kommentarerna om det dåliga samvetet som många, med mig, verkar ha gentemot både partner och barn. Jag läste boken Kärlekens fem språk för en tid sedan. (Boken är skriven av Gary Chapman, den är lite amerikaniserad och könsstereotyp, men har sina poänger.)

Ord
Gåvor
Beröring
Tid 
Tjänster

Det bygger på att något av dessa språk talar till oss tydligare än de andra. När partnern talar ditt språk till dig, känner du dig mer älskad och uppskattad. Någon bekräftar med komplimanger, någon med fysisk beröring, någon med presenter och så tror man att partnern är likadan som man själv är. Genom att tala rätt språk till varandra kan man bekräfta varandra och visa kärlek. Ungefär så, i korta drag.

Hur vet man vad ens partner talar för språk då? Jo. Man frågar. Man diskuterar och pratar om det.


- Hur kan jag visa dig att jag älskar dig, fastän jag bara ligger här hela dagarna och känner mig sjuk, dålig, tråkig och som en värdelös parasit? 

Så kanske man inte säger, även om man tänker det...?! ;)


... och lyssna på svaret du får. Kanske vet partnern att du älskar henom om du lagar en extra portion så att hen får matlåda på jobbet. Kanske räcker det med en kram, eller att du ger av din tid.

Man vill ju gärna att saker ska vara så där storslagna. Men storslaget och utmattningssyndrom går inte alltid ihop. Drömma och planera inför framtiden kan man alltid göra, men kärleken är här och nu. Vårda den tillsammans med vardagsrutinerna. Fram för mer kärlek, jag tror att den har helande krafter som läker.  


Detta kan ju också appliceras på kärleken till barnen. Fast där kan man inte fråga på samma sätt, så där gäller det att gå all in. Överösa dem med kärleksfulla ord, klappa dem, krama dem, ge dem tid och lyssna på vad de vill säga, hjälp dem med saker som de behöver hjälp med och överraska dem med en present lite då och då! (Allt kan skötas från soffan om det skulle behövas!)





Bok på recept

Källa

Hösten 2017 börjar första utbildningen i biblioterapi i Sverige. En terapiform där man låter böckernas värld vara stöd för att komma igenom livskriser. 

Biblioterapi finns redan på flera håll i världen, men nu i höst 2017 hålls den första utbildningen i Sverige, på Ersta Sköndal Bräcke Högskola. 


I Storbritannien pågår samtidigt ett projekt som involverar fyra tusen läkare som skriver ut böcker på recept. Projektet heter ”Reading well - books on prescription” och är ett samarbete mellan allmänläkare, patientorganisationer och bibliotek runt om i Storbritannien. I praktiken kan man få en lista med boktitlar i handen efter läkarbesöket istället för ett recept med medicin och därefter gå direkt till biblioteket istället för till apoteket.

Läs mer på wellnessguide.se

Idag gick det inte, varför har jag så svårt att lämna återbud?

Källa

Jag hade premiär på träningsgruppen hos sjukgymnasten. Har varit så pepp på att ta tag i detta och komma igång med lite träning efter sommarledigheten. "Ledigheten" alltså. Men det gick ju inte. Jag var så trött och tung i kroppen och det har tagit några dagar in på terminen att liksom sjunka ner och upptäcka detta. Så det var bara att lämna återbud och hoppas på nästa vecka.

Jag gillar inte att lämna återbud. Det är en sak jag behöver öva på. Att minska de där planlösa ångestkänslorna som far runt i kroppen. Jag vet ju och känner i hela kroppen att jag behöver avstå för att jag inte mår bra. Men ändå. Ändå försöker jag intala mig att jag inbillar mig, att jag ska ta mig samman och bita ihop, att jag klarar av en timme där och så vidare.

Fast det handlar ju inte om det. Det handlar ju om att jag ska lära mig att leva ett liv som jag inte behöver ta semester från. Då måste jag lära mig att ta det lilla lugna och avstå när kroppen så tydligt signalerar det.

Källa

Om tacksamheten till dig som står bredvid

Detta inlägg har publicerats tidigare, men jag lägger upp det igen, med tanke på det dåliga samvetet som jag avhandlade i förra inlägget, där jag fick frågan,

Har du dåligt samvete gentemot din partner?

JA!!! är svaret. Väldigt ofta.

Inte för att det hjälper mig, men jag kan inte låta bli. Han får dra ett tungt lass och ingen är lyckligare än jag, när jag kan avlasta honom med något så att han får vila. Detta är till dig.

Källa



Tack för att du orkar när inte jag gör det, för pepp och stöd. För att du tror på mig.

Tack för att du står ut med panikartade telefonsamtal till ditt jobb när jag mår dåligt och tror jag håller på att bli galen. Tack för att du frågar om du behöver komma hem och hålla om mig, eller om det räcker att jag ringer när det blir för jobbigt.

Tack för att du skjutsar barnen, handlar, lagar mat och städar när jag inte har energi över för det.
Tack för att du orkar lyssna på mitt, stundtals, ändlösa ältande om mina krämpor och besvär.

Tack för att du finner dig i att hitta rostbrödet i tvättstugan och bara lägger tillbaka det i köket utan att reta mig för min virrighet. För att du, utan att bli irriterad, orkar upprepa något du redan berättat fyra gånger förut. Som jag inte har en aning om.

Tack för att du finns kvar hos mig, trots att det innebär att ditt liv påverkas lika mycket av min sjukdom, som mitt liv gör.

Tack för att du är mitt skydd mot omvärlden när jag inte orkar skydda mig själv.

❤️❤️❤️

Det dåliga samvetet, barnens behov och mitt utmattningssyndrom

Det känns som en omöjlig ekvation. Barnens behov kontra mina egna. Hur gör man egentligen när man har barn som är i behov av mycket omvårdnad och uppmärksamhet i den egna vågskålen samtidigt som man själv är jättesjuk och har sitt eget tillfrisknande i den andra vågskålen?

Jag har inga svar. Kan bara berätta hur jag har gjort.

Sanera och prioritera sömnen
Och med det menar jag. Om du inte kan sova för att du har små barnfötter som sparkar dig i revbenen på nätterna, så gör något åt detta. Barnen kanske behöver närheten, men du behöver sömnen. Kan du köpa en bra säng åt barnen så du kan sova där på nätterna? Sova i gästrummet, källaren etc? Kan syskon dela säng och på så sätt skapa trygghet åt varandra?

För. Om man sover så blir man en bättre förälder. Punkt.

Detta innefattar även den klassiska regeln,  SOV när barnet sover. Inte städa eller några andra "ska bara". Lär barnen att det är viktigt med återhämtning.


Källa

Samvetet. Det dåliga. Det som hänger över en för att man inte orkar göra saker. För att man inte orkar vara den förälder man vill vara. Hur gör man? Det finns inget bra svar på denna fråga. Men tips är att vila så att man orkar göra en avgränsad aktivitet som barnen vill. Ju yngre barn, desto lättare. Faktiskt...  Fast man inte alls tror det när man står där med nedkräkt blus och kokar nappar.

Planera in vila före och efter och var nöjd med det ni kunde göra tillsammans. Inte älta allt det du inte orkade med.

Annars finns det mängder med andra vuxna som vill umgås med ditt fantastiska barn! Det finns vänner, släktingar, mostrar och kusiner, mormor eller farfar eller en bonusvuxen från något helt annat sammanhang. Har du ingen självklar, så fundera lite. Barnen kan hänga med sina kompisar och deras föräldrar till badhuset eller till en lekplats. Då får barnen göra det som de vill och du får vila. Win win. Bara våga be om hjälp.

Det är en positiv bieffekt av alla sjukdagar. Att mina barn har fått fin kontakt med många andra vuxna i sin närhet. Det ser jag bara som positivt.

Rutiner.

Barn är i behov av rutiner. Likaså är man i behov av rutiner när man är sjukskriven. För att inte vända på dygnet och låta alla timmar bestå av pyjamashäng i sängen har man med barn en unik möjlighet att komma upp och ut varje dag.

Källa


När man är hemma med barnen själv, så har det underlättat för mig att låta dem hänga i soffan eller sängen tillsammans med mig. Som ett pyjamasparty. Ladda upp med fika, böcker, filmer eller annat. Barnen leker runt dig och du kan slumra till emellanåt. Inte optimalt, men genomförbart.

Principen "Jag ska aldrig använda tv som barnvakt" har jag skrotat för längesedan. Sätt igång en film eller ge barnen en iPad och låt dem sysselsätta sig själva medan du sover.



Rent generellt har jag försökt vara med och delta i olika stora saker i barnens liv, milstolpar liksom. (Förutom att jag har haft huvudansvaret för hämta och lämna på förskola/skola.) Skolavslutning, barnkalas, tävlingar, uppvisningar osv. Men då har jag fått göra det på mitt sätt. Komma sent, gå tidigt, öronproppar in och ångestdämpande medicin i kroppen. Andas in och ut och undvika att rasa ihop. Men jag har varit där, jag har delat ögonblicket och sedan åkt hem och vilat igen. (För att inte tala om alla de saker som jag fått avstå pga att ovanstående kompromisser inte varit tillräckliga.)

Källa


Att hjälpa till med läxläsning har varit svårt emellanåt. För att jag inte orkar koncentrera mig. Det sänder dåliga vibbar till barnet. Mamma orkar inte. Tolkas som mamma vill inte. Mamma bryr sig inte. Samvetet igen. Det är lättare att bita ihop och krascha efteråt, än att låta barnet ta på sig det som om det vore deras fel.



Men samvetet då? Jag måste återkomma till samvetet. För det är det som skaver mest av allt för mig.

Jag har dåligt samvete för saker som rör mina barn ungefär en gång i kvarten. Okej, liten överdrift, men det dåliga samvetet finns där, ofta.



Att barnen vill att jag ska vara med och så orkar jag inte det. Eller så vill jag vara med, men så orkar jag inte det. Det händer hela tiden. Och så har det varit hela tiden sen jag blev sjuk. Barnen avskyr orden vila och sova. De ser det som skällsord. 

Det är den största uppoffringen som vår familj fått göra på grund av utmattningssyndromet, att ständigt förhålla sig till tröttheten. Är du trött idag? Måste du vila? Måste du hem och sova nu? Orkar du det? När barnen oroar sig för sin mamma. Jag avskyr det. 

Jag önskar att det sett ut på något annat sätt, men det är vår verklighet. 















Isabel Boltenstern levererar

Källa

Har ni sett Isabel Boltensterns video om livet tre år efter utmattningen? Om inte så gör det. I inlägget länkar hon även till andra intressanta klipp om hur det är att vara upplevelsebakfull och saker som hon lärt sig av sin utbrändhet. Sevärt.

Själv slits jag fortsatt mellan saker jag vill göra och saker jag orkar göra. Och då handlar det inte om att få till en massa fantastiska upplevelser utan mer basic, som att rensa ogräs mellan plattorna på framsidan, vika kökshanddukarna, köra till återvinningen, så hallen slipper vara full av sopor och sådant.

Fast det är klart, jag önskar att jag hade haft tid och pengar att åka på semester igen. Det var så härligt!

Läsa böcker är något av det härligaste som finns

Källa

Det har tagit ungefär 5-6 år för mig att kunna läsa böcker igen... Obegripligt lång tid. Nu läser jag enklare romaner och deckare. Inga djupa, avancerade texter. Inget på något annat språk än svenska.

Känner fortsatt av att jag tappar fokus, blir trött och glömmer vad jag håller på att läsa om. Det är bättre nu, men händer trots allt emellanåt. Jag började med att lyssna på ljudböcker. När jag var sjukare och mest låg ner, var det som ett sömnmedel, oavsett hur bra boken var så somnade jag till det meditativa ljudet av att någon läser högt för en. Det dämpade dessutom min ångest.

Nu på senare tid har jag insett att om jag lyssnar OCH gör nåt annat samtidigt (eftersom jag orkar), då blir jag orimligt trött. Tex lyssna på bok och ta en promenad blir inte avkoppling, utan jättejobbigt. Fast var sak för sig är avkopplande.

Tips är att låna ungdomsböcker på biblioteket. Finns många bra ungdomsböcker, som är lite mer lättlästa än vuxenböckerna. Eller ljudbok. Eller konsekvent läsa två sidor i taget hur bra det än går. (minus för att man aldrig kommer in i handlingen då). Sen kan man öka till ett kapitel i taget eller sätta en tid, tex 10 minuter och utöka därefter.

Tror dock (tyvärr) inte att man kan träna hjärnan att orka läsa när man är akut utmattad. Den behöver bara vila då. Senare kan det däremot gå att utmana hjärnan med lite läsning.

Har förstått att många har svårt att läsa med sina trötta hjärnor, men att vissa inte alls har detta bekymret.

När hjärnan arbetar på rutin och den gör fel

Källa
För er ungdomar som ev läser och undrar vad detta är. Det är en diskett, eller en floppy som vi också kallade dem. Sån som man satte in i datorn och sparade sina dokument på, förr i tiden. Alltså nån gång på 1900-talet eller så. Min hjärna känns lika modern som en floppydisk. Det är ingen komplimang. 

Det enklaste för hjärnan är att arbeta enligt beprövade, inövade mönster. Det är energisparande och smart, av den anledningen. Sen när hjärnan kraschar så behöver man öva in nya mönster för att återfå sina funktioner igen.

Nu har jag kommit en bit på väg, hjärnan tänker snabbt ibland och långsamt ibland. Och med långsamt menar jag inte lite halv-sakta, utan helt förlamande långsamt som om hela hårddisken har hängt sig och måste startas om innan man kan fortsätta.

Nästan alltid blir det rätt när hjärnan ska ta sina egna, automatiserade beslut. Sådant som sitter i ryggmärgen går för det mesta bekymmersfritt. Men så ibland kommer såna tillfällen när jag tycker att något känns fel och så kan jag inte sätta fingret på det.

Som till exempel när jag skrev nånting förut. Jag skrev hjärna, fast jag tänkte att jag hade skrivit gärna. Betydelsen i meningen skulle vara gärna.  Stavningskontrollen indikerade inget fel, så där fick jag ingen ledtråd. Jag läste igenom flera gånger, för jag kände på mig att något var galet, även om jag inte kunde peka på exakt vad det var.

När jag så kom på vad det var för fel blev jag nästan lite rädd för mig själv. Inte för att jag stavade ett ord fel. Det är kanske inte hela världen. Men för att min hjärna håller på och gör felaktiga kopplingar. I förlängningen, hur många felaktiga kopplingar gör den, som jag inte lägger märke till? Det är det obehagliga.

Huvudvärken eskalerar

Igår kändes som en bra dag. Jag tog det lugnt. Kände mig bra. Pigg. Frisk. 

Idag har huvudvärken eskalerat sen jag vaknade. Den blir bara värre och värre. 

Igår frågade en kompis mig hur jag mår efter en hel sommar och jag tycker det är helt okej. 
- Men du håller inte bara ihop nu då och kraschar sen när skolan börjar igen? 
- Det är ju möjligt, svarade jag. 

Men bättre lite små dippar oftare än en sån där stor totalkrasch som tar flera månader att repa sig ifrån. Försöker sova och se om det blir bättre. 

La undan mobilen för att vila ögon och huvudet men fastnade i Netflix. Det skulle jag nog låtit bli. Så nu åker Netflix också undan. Ett tag. 

Jag är här även om jag inte har kraft att svara på kommentarer så snabbt som jag brukar. Men läser och uppskattar dem alla. 

Osammanhängande inlägg detta. Skyller på huvudvärken. Peace out. 





Insikt efter semestern


Trött katt som lätt sover majoriteten av dygnets timmar!

Sömn. Det viktigaste av allt när det kommer till läkning av utmattningssyndrom.

Efter att ha haft sommarlov med barnen i många veckor har jag insett att om jag sover 9-10 timmar per natt (ungefär 22-8) så är jag utvilad. Jag vaknar av mig själv och känner mig pigg. Då behöver jag inte sova på dagen, jag orkar med allt som jag behöver. Det har varit en fantastisk känsla.

Men nu när vardagen har kommit tillbaka, med tider att passa på morgonen och jag behöver gå upp tidigare känner jag mig så där trött igen. Vimmelkantig, aldrig utvilad, seg, lättirriterad och bara längtar efter en tupplur. Detta trots att jag bara för några dagar sen kände mig utvilad och mådde så bra.

Hur ska jag få till så mycket nattsömn per dygn? Då jag vaknar (väcks) klockan sex skulle det betyda att jag måste lägga mig klockan åtta på kvällen. Det är helt orimligt. På grund av att livet ser inte ut så. Om jag försöker lägga mig tidigare, ungefär vid 21, missar jag i princip all umgängestid med maken. Det känns skittrist.

Hur gör ni andra? När sover ni? När hinner ni umgås och prata?

Att träna in nya beteenden

Att ha semester kan ju tyckas vara avslappnande och trevligt. Att bo på hotell och njuta av frukost eller middag på restaurang. Min hjärna har dock varit av en annan uppfattning, under många år.

Semester = obehagligt. Semester = stressigt. Semester = fara.

Förut, när jag precis blev sjuk(skriven) tänkte jag att det var bra att åka på semester, att koppla av och ladda batterierna och allt det där. Höjden av avkoppling torde vara en spaupplevelse.

Men min kropp reagerade så kraftfullt på de där resorna. Jag hade sådan ångest. Kunde inte slappna av, fick panikångestattacker som inte ens slutade när jag kräktes av ångesten. Jag mådde så dåligt. Spa var värst av allt. Rastlösheten kröp i kroppen på mig. Det finns nog bara en sak som är värre än att vara sjuk. Det är att vara sjuk när man inte är hemma.

Det var som att spåren i hjärnan blev djupare och djupare ju fler semestrar vi åkte på. En självuppfyllande profetia.

Att försöka arbeta bort ett beteende som inte fungerar är otroligt svårt och kräver hårt arbete. Men det går.

Det har tagit mig flera år att komma över den här skräcken. Nästan som om jag har haft hotellfobi. Så konstigt. (Jag älskar egentligen att resa och har gjort det jättemycket förut) Men hjärnan reagerar innan förnuftet hinner styra. Och då reagerar den med rädsla. Sen spelar det ingen roll vad jag säger till den för att lugna ner mig och förklara för mig själv att det är nonsens. Den lyssnar inte.

Men den här sommaren har jag känt att jag är på gång att vända skutan. Jag oroar mig inte så mycket. Jag övar in nya beteenden, så att hjärnan lär sig att semester är fint. Semester är positivt och inget att vara rädd för.

Resa med utmattningssyndrom


Hemma från semestern igen. Värmeböljan i Sydeuropa nådde även mig. Jag har aldrig badat så här mycket i vuxen ålder. Lyckades skada axeln i en kollision mellan mig, en våg och en luftmadrass. Hoppas det rättar till sig snart. 

Ibland var det faktiskt för varmt. 37-40 grader på dagarna blir inte behagligt. Trettio grader mitt i natten är också varmt... Men bara att dricka mycket och hålla sig sval, så har det gått bra. 

Ibland har jag haft huvudvärk och behövt sova extra. Men det har ändå känts okej. Jag har deltagit i mer än jag avstått. Känns som en seger.

 Internet har fungerat utomordentligt dåligt. Vilket var positivt, eftersom vi då var tvungna att umgås med varandra. Jag älskar semesterlivet. Särskilt hotellsemestrar! Enkelheten är eftersträvansvärd. 

Mat-och sovklockan regerar här!

Semester är fina grejer. Lite jobbigt emellanåt. Det är varmt. Galet varmt. 35-40 grader varje dag. Internetuppkopplingen är så dålig att telefonen mest ligger inlåst. Bra paus. Men, som sagt, jag har det fint. 

Kan ju inte bli annat än bra, på ett hotell som styrs av Skalmans mat-och-sovklocka! 😂