Var inte så hård mot dig själv

Källa Hur högt måste man lägga ribban? Måste man köra för rekord varenda gång? Och vad händer om man tror att ribban är långt ner, medan den i själva verket är lagd på riktigt höga höjder? 

Jag har, tillsammans med terapeuten, utvärderat mina dagar. Vad jag gör en genomsnittlig dag eller vecka. Hur mycket tid jag behöver vila/sova på ett dygn, hur jag tänker kring motion/träning, att vara mamma, att vara fru, vän och så vidare. Ett jättebra samtal.

Slutsats. Föga förvånande.

Jag är för hård mot mig själv. 

Blev någon förvånad?

Som ett exempel på detta. Jag hävdade att jag tränar/motionerar för lite. Min känsla är verkligen sådan. Men när jag tittar på mitt lilla schema, som jag skulle fylla i, ser jag att jag promenerat tre dagar, yogat en dag och arbetat i trädgården en dag. Fem dagar av sju. Är inte för lite.

Jag tycker också att jag träffar mina vänner för lite. Att jag är helt osocial. Jag har ofta lite dåligt samvete för att jag inte hinner/orkar med dem. Det visade sig att jag umgås med dem ungefär en till två gånger i veckan. Det är inte för lite. Inte när man betänker att jag har två barn i åldern som behöver min hjälp fortfarande. Dessutom har jag föräldrar, svärföräldrar och icke att förglömma, en man som jag gärna umgås med också!

Mitt liv är just nu ganska bra, med de här, nuvarande, förutsättningarna. Jag gör en väldig massa mer än vad jag ger mig själv cred för. Så onödigt. Men en nyttig väckarklocka. Jag har blivit bättre på många saker sedan jag blev sjuk första gången, men det finns saker kvar att förbättra för att jag ska kunna må ännu bättre.

Så småningom kommer det att innebära någon form av aktivitet/arbetsträning/arbete på mer regelbunden basis. Jag tror att jag hade kunnat må bra av det. Inte prick nu, men kanske någon gång under 2018. Att ha något friskt som är mitt eget. Där jag kan vara bara jag.

Tills dess och för resten av livet, övar jag på att inte vara så hård mot mig själv. ❤️

6 kommentarer:

  1. Jag måste vara din tvillingsyster eller nåt....😆😘
    Har just köpt boken" Drunkna inte i dina känslor" om HSP och förstår mig själv ytterligare något bättre och kan därmed vara liiiite snällare mot lilla mig...
    Kfam Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaså, där ser man! Spännande. Tell me more!

      Den boken har jag också, alla sätt som får en att vara snäll mot sig själv är bra att ta till.
      Kram

      Radera
  2. Jag tror alla vi som dundrar in i väggen har varit för hårda mot oss själva på olika sätt.
    Hade önskat att jag behandlat mig själv lite snällare både i yrkesliv- och privat.
    Inte sett med så hårda ögon på mig själv och det jag presterade både på jobbet och hemma.
    Inte låtit andra pressa mig så hårt för att jag skulle duga och vara ok.
    Jag gjorde ett bra jobb både hemma som förälder och i skolan som lärare.
    Jag var inte perfekt- det är ingen.
    Men det jag gjorde och var var fullt tillräckligt.
    Det ser jag nu i efterhand.
    Det är bara så sorgligt att behöva bli så sjuk i utmattning för att arbetsliv, samhället och egna föreställningar om hur man ska vara eller inte vara skapar sån stress.Och denna otillräcklighet vi ska känna för att vi inte är perfekta.
    Vi är ju alla alldeles perfekta egentligen.Alla bäst på att vara just den person man är.
    Alla unika var och en med sina egenskaper.
    Varför kunde jag till slut bara se det jag inte gjorde eller inte hann?
    Varför slutade det med att jag tappade all tillit till mig själv och min egen förmåga?
    Stressen skadar och trasar sönder oss människor både i yrkesliv - och privat
    för att vi ska leva upp till några sjuka ideal som knappast någon av oss kan nå.
    Jag behöver träna jättemycket på att inte vara så hård mot mig själv.
    I denna utmattning tvingas jag vara snäll mot mig själv.
    Finns inte längre någon väg att pressa mig själv längre då kropp och själ direkt bromsar.
    Önskar bara av hela mitt hjärta att bli så frisk och återställd att jag kan fungera i ett vardags- och yrkesliv igen utan att må dåligt.
    Att få tillbaka energin så att den räcker en hel dag.
    Att slippa dessa krascher som får mig att tappa modet.
    Att jag kan klappa mig själv på axeln och vara trygg i att jag duger utan prestation.
    Jag vill bara ha tillbaka mitt liv med en kropp och hjärna som fungerar.
    Tack för ett bra inlägg.
    ❤❤❤
    Var rädd om dig.
    Kram från
    Annica



    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror också det, att vi är många som varit alldeles för hårda mot oss själva. Men också att vi vill så mycket. Man matas med bilder av hur alla andra har det och tror att den sammanlagda bilden är så som alla har det. Vilket alla vet inte är sant, men ändå kör man på som om det vore så.

      Jag var likadan, såg bara det jag inte gjorde, eller det jag misslyckades med. Ibland är det så fortfarande. Det sitter djupt.

      Det svåra är när det finns lite energi att faktiskt pressa sig själv en smula igen, men att då ändra beteendet så man inte gör det. Fast man kan. Det brottas jag med just nu. Inte för att det handlar så mycket om prestation alla gånger, utan viljan. Jag vill så förtvivlat mycket mer än att vila och pausa jämt.... <3
      Tack för din fina kommentar.
      Kram

      Radera
  3. Skönt att kunna se det framför sig så och att känslan och verkligheten inte alltid stämmer. Nyligen skulle jag lista mina bästa beslut i livet, vilket var mycket svårare än jag trott. Högt upp på listan kom beslutet att sluta vara så arg på mig själv hela tiden. Jag fattade det ganska nyligen och när jag kan leva upp till det blir livet lättare. Vi vet ju egentligen att vi gör vårt bästa ❤️ Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Spännande med dina listor, tänker att de startar många bra tankebanor. Skönt att du kan sluta vara arg på dig själv. Tjänar ju inget till, så fint att du kunnat bryta den trenden. Kram

      Radera