Skatta din sinnesstämning


Jag har fått i uppdrag att skatta min sinnesstämning på ett rutnät i en veckas tid. Det finns en ruta för varje timme att bokföra under en vecka. Att fylla i varenda ruta är omöjligt. Syftet är nog snarare att registrera hur mående kan variera över tid.

Uppgiften går ut på att anteckna de aktiviteter jag gör och hur min sinnesstämning är vid dessa tillfällen.

Jag trodde att jag skulle komma fram till resultatet att det känns jobbigt ibland och bra ibland. Men resultatet förvånar. Det är en enda grå massa alltihop. Aldrig riktigt glad, aldrig riktigt nere. Bara plus minus noll hela tiden.

Detta är något jag varit medveten om, som ett resultat av den antidepressiva behandlingen. Det som från början var så skönt, känns just nu som en inskränkning i mitt känsloliv.


Att vara avskärmad från andra människors känslor, att kunna låta mina känslor tona ut och slippa känna så förbannat mycket var en befrielse för mig. Att inte bli uppstressad för minsta lilla har varit en underbar effekt av medicinen. Men när jag nu observerat hur torftigt mitt känsloregister är saknar jag det en väldig massa. Inte stressen såklart. Men att få vara riktigt glad, likaväl som att kunna gråta. Just nu gör jag inget av det. Jag bara är.

Får väl se hur vi ska gå vidare med det här. Tänker att jag behöver ta upp det vid nästa vårdbesök.


6 kommentarer:

  1. Tänk om du är så stark att det är dags att trappa ner på de antidepressiva.?❤️❤️❤️
    Att hjärnan har läkt så pass bra och att du har verktyg och strategier för att hanera de
    upp- och nedgångar som kommer med en utmattad hjärna ändå.
    Jag har alltid varit en känslomänniska men så till den milda grad att det blev till en belastning i mitt arbete.Att känna andras glädje och dras med i den känslan är ju fantastiskt men att också känna vrede,ilska, irritation, sorg från andra människor med samma styrka gav mig höga stresspåslag.
    Det jobbiga för mig är att trots medicin är jag kvar i mina svackor. På gott och ont.
    Men i en utmattning blir alla känslor starkare.
    Jag kan skratta ena stunden till att gråta tröstlöst innan dagen är slut.
    Vill inte ha den grå gröten du beskriver.Förstår hur du känner.
    Känslorna gör ju oss levande oavsett sorg eller glädje.
    Hoppas du kan få råd och stöd vid nästa läkarbesök.Kandke en medicin som ger energi men inte slätar ut känslolivet.
    Har känt korta stunder av sommarkänsla i år långt långt där inne i själen.
    För mig är det stort.För första gången på flera år.
    Var rädd om dig❤️❤️❤️
    Kram från
    Annica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag funderar i de banorna, men kommer inte fram till något vettigt alls. Så tacksamt att höra dina synpunkter. Ska prata med doktorn om det nästa gång.
      Vad härligt med sommarkänsla!! Toppen. Bara notera lusten, som min psykolog sa till mig. Det spelar ingen roll om du gör nåt, bara notera att du tänkte på nåt roligt. Det är en bra början.
      Kram

      Radera
  2. Ja, som jag skrev härförleden, så har jag slutat med mina antidepppiller och har nu tillgång till hela mig igen. Många gånger är hon jobbig, den där människan, som känner så mycket i alla riktningar, inte minst andra människors känslor och stämningar. Jag insåg på riktigt, efter att ha anat i flera år, i våras att jag har draget högkänslighet. Detta tillsammans med andra faktorer i min uppväxt som inte var så positiva, gjorde att jag bättre förstod orsaken till att jag hamnade i utmattning. Innan har jag slagit mycket på mig själv för att jag hamnade där, trots hyfsad kunskap i ämnet...Tidigare har jag un dertryckt mycket av mina känslor, ansåg att jag var stark och tuff och tålig och sådana känner inte så mycket. Detta gjorde förmodligen allt ännu värre, att stoppa undan allt och förneka känsligheten berövade mig mycket energi. Nu bejakar jag kännandet och uttrycken så gott jag kan och tycker mig må bättre, men omgivningen är konfunderad ibland. Såklart. Jag pyser ut känslorna fast det känns läskigt och försöker stå för mig själv. Det är lite grann som att bli nån annan...Sofia 2.0
    Kram Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känner igen mig, jag har också så mycket känslor och känner in allt möjligt. Nu är det lite mer avstängt. Skönt ganska ofta, men ibland lite tråkigt.
      Visst är det onödigt att vara så hård mot sig själv när man är sjuk, som om man borde kunnat undvika det, men det tycker jag inte du ska tänka. Intelligens och erfarenhet är en sak, sjukdom är nåt helt annat.
      Coolt att avancera till version 2.0, det är nog det jag håller på med också!
      Kram

      Radera
  3. Vilken viktig insikt ändå. Oavsett hur du går vidare härifrån. Kan inte alls komma med råd om varken det ena eller andra, jag har inte varit där du är och jag har ingen erfarenhet av den typen av medicin. Jag tänker att den säkert är bra i vissa lägen, men mindre bra i andra. Som alla mediciner. Känslor är viktiga, allihop. Men de kan vara övermäktiga ibland. När jag började gråta kunde jag också börja skratta. Jag var nog mer jämn förut, med enstaka tillfällen då det rann över. Jag gillar bättre den jag blivit av utmattningskrisen. Även om det innebär gråt och skratt om vartannat på ett ovant sätt. Så länge det är hanterbart. KRAM <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är faktiskt en viktig insikt. Har inte tänkt på det som en sådan, men det är det ju. Tack för att du uppmärksammade mig!

      Nej, medicinernas vara eller icke vara är en långdragen fråga. Utan tydliga svar... Men visst är det att föredra att KÄNNA saker, bara man kan hantera den bakomliggande sjukdomen först.. Jag lovar att berätta hur det blir framöver. Kram<3

      Radera