Fjättrad vid Regelverket, jag vill vara fri!


Jag filosoferade om friskhet igår. Men när jag tänkt ett varv ytterligare på det där, så är det kanske inte sjukdomen som stör mig mest.

Det är känslan att vara fjättrad. Jag känner mig ofri. Mitt liv kan inte styras av mina drömmar och önskemål. För inte har jag bara sjukdomens begränsningar att ta hänsyn till. Jag har dessutom Regelverkets begränsningar att ta hänsyn till. 

Om det inte vore för Regelverket hade jag kanske studerat något. Inte mycket, inte snabbt, men någonting som gett mitt liv en liten extra krydda. 

Men sanningen att säga är jag livrädd för Regelverket. De som kommer och petar på detaljer i mitt liv och bestämmer vad jag får och inte får göra. 

Jag har inget annat att göra än att rätta mig. För jag har inte friheten att bestämma själv. Ekonomisk frihet såväl som handlingsfrihet. Det saknar jag. 

Är det något jag önskar mig i lika hög grad som friskheten, så är det frihet. 




6 kommentarer:

  1. Önskar som du att det kunde finnas mer frihet i systemet.
    Vi är ju alla individer med olika behov, förutsättningar och begränsningar i denna sjukdom.
    Mer frihet i allt från att kunna studera i begränsad omfattning till att kunna arbeta inte bara 25,50,75 eller 100 % utan kanske 10 % eller 15% när ork och energi börjar återvända.
    En utmattning läker långsamt likaså borde arbetsträning eller arbete kunna trappas upp i samma långsamma takt vid behov.
    Jag skulle önska så att jag kunde få lära mig något annat när hjärnan mår bättre och orkar fokusera längre stunder.
    Skulle gärna arbeta med att hjälpa och stötta människor som själva drabbas av detta elände med Utmattning, ångest och depression.
    Skulle önska att vårt samhälle och våra arbetsgivare också stöttade ekonomiskt vid en omskolning. Det är ju en stor omställning att ställa om från arbete till studier igen med allt vad det innebär inte minst ekonomiskt.
    Vi som har blivit sjuka på våra arbeten ska inte ta den kostnaden själva.
    Jag jobbar gärna för lägre lön i en annan bransch när jag är frisk igen men jag vill ha ett arbete där jag får göra skillnad för andra människor och där jag känner att det jag gör betyder något.
    Men jag måste ha ett arbete som inte bara tar energi utan också ger energi.Som inte gör mig sjuk igen.
    Jag vill orka leva efter jobbet också.
    Försök hitta aktiviteter i vardagen hemma.
    Jag har hittat tillbaka till ett skapande i att måla igen.
    Ger mig ro i själen och jag skapar något.Ints för någon annan utan för mig själv. Det är härligt att försvinna i färger och kreativitet.
    Du är duktig på att skriva och att uttrycka dina tankar, känslor och upplevelser.
    Skriv en bok.❤❤❤
    Efter sommarlovet då barnen är tillbaka i skolan igen.
    Var rädd om dig.
    Kram från
    Annica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, mer flexibilitet i det systemet hade nog underlättat för många. Instämmer. Jag hade också en tanke om att jobba med något där jag kunde dela med mig av min erfarenhet på något sätt, men har tänkt om, tills vidare iaf, pga att det tar mycket energi att vara den friska och starka och jag är inte säker på att jag orkar det i längden. Pust, lång mening!

      Förstår att du vill lära dig något nytt. Känner igen den känslan. Jag har lärt mig massa nya saker under sjukskrivningen, som tex om växter och trädgårdsskötsel, jag studerar ett nytt språk, långsamt, långsamt, men nåt ord i veckan är ändå nåt nytt. Jag har börjat spela på ett instrument tillsammans med mitt barn. Så det finns mycket att lära, som är så långt borta från det man traditionellt tänker på när man tänker att studera.

      Kanske skulle jag skriva en bok...? Får fundera på det! Tack för tipset.
      Kram och glad midsommar till dig

      Radera
  2. Ja, det tär på en självständig människa att vara begränsad och låst, inte bara sjukmässigt utan ekonomiskt, socialt osv. Jag var väldigt störd över det när "storheterna" Fk och AF styrde mitt liv och våra åsikter om hur det blev bäst gick kraftigt isär. Det andra sidan av myntet är som jag har det nu, när jag bestämmer allt själv. Ingen jagar mig, ingen läkare hjälper mig, ingen ställer krav och det är jätteskönt men också utlämnat ibland. Aldrig är man nöjd🙄...
    Det är bara att kämpa på och göra så gott en kan för att ha ett bra liv. Det har jag nämligen lovat mig själv att ha.
    Kram Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, aldrig är man väl riktigt nöjd, man vill inte vara för hårt bunden, men inte heller känna sig lämnad vind för våg.

      Men visst, precis, ett bra liv, det är det man ska ha. Varför skulle man inte göra sitt bästa för att få det? Men det är svårare än man kan tänka sig, det där. Tack för att du påminner mig!
      Kram

      Radera
  3. Ja, känslan av att vara låst och fjättrad känner jag igen. Det var därför jag valde frihet som ett vägledande ord för 2017. Kan inte påstå att jag funnit friheten helt, men jag klurar på var den finns och hur den känns. Ibland kan jag nästan få grepp om friheten... men vissa saker kommer man ju inte ifrån. Då måste friheten ändå rymmas inom systemet på något vis. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Frihet var ett bra ordval. Förstår att du valde det. Kanske finner man aldrig friheten fullt ut, alltid finns det något som står i vägen. Men har man de glasögonen på sig, så letar man efter öppningarna, istället för att bara se alla stängda dörrar. Inbillar jag mig. Som den gamla hederliga frågan om glaset är halvfullt eller halvtomt... ;)
      Kram

      Radera